Coledale

Alla har skijts at. Niclas ar hemma, Tobbe ar hemma och mark ar troligen i i Istanbul eller hemma och njuter av livet, Jag, Rickard sitter i Kosovo och funderar over varfor jag inte kan anvanda vara svenska bokstaver aven om de finns pa tangentbordet. Var sista kvall spenderade vi mestadels pa rummet pa Khaosan Road. Sen at vi en inte sa imponerande men go sista maltid pa en fin restaurang som vi varit trogna kunder pa. Niclas och Rickard hoppade samma kvall pa ett plan till Istanbul for att sedan byta till varsina destinationer. Niclas till Kopenhamn och Jag till Pristina. Tillslut trampade Niclas pa planet och och jag damp ner i stolarna och stirrade ursinnigt pa skyltavlorna for att invanta besked om vilken gate mitt plan skulle komma till. Efter nagra minuter kom det upp besked om att Niclas plan var forsenat 1 timme. Jag log lite men insag tillslut att Niclas inte skull komma tillbaka till gaten utan sitta kvar pa planet och vanta pa avgang. Jag var nu ensam pa Istanbul Flygplats i 3 ytterligare timmar. Tiden gick snabbt och tillslut var det dags for Boarding. Biljett kollarna var garanterat de daligaste skadespelarna, Biljettmottagare, Anstallda i jordens historia. De tittade pa mig som om jag var Varldens storsta idiot som ska till kosovo. Dom pratade med varandra pa turkiska och visst fan forstod jag vad de sa. E det verkligen han.. Bla bla bla. Bara for att mitt pass ar fran 2005. As. Tillslut landade jag i Kosovo och fick traffa pappa som jag inte traffat pa flera manader. Det var underbart. Tills jag fick hora pa FN radion att det var valdsamma demonstrationer 4 mil ifran oss och att en officer var skadad och behovde sjukvardare omedelbart.
En dag fick jag reda pa att detta var en traningsovning. Plotsligt var livet lite lattare.



Jag vet inte vad mina pojkvanner gor just nu men de sitter troligen med sina kara familjer och pratar om vilken underbar resa vi har haft. Det har kanns mycket som ett avslutningsinlagg och det ar det typ. Aven om jag ska besoka London en natt innan jag dimper ner i halmstad. Den 21 mars ar jag i moderslandet och da uppmanar jag alla till ett besoka i halmstadsuteliv for da kommer kungarna vara i staden!

Kosovo ar ett vackert men otroligt skitigt land. Inte konstigt eftersom det ar Varldens nyaste och Europas fattigaste land. Idag var vi i Pec och at pa restaurang och jag larde mig lite om vad landet har varit med om. Det ar inte fint. Detta krig ar sa avlagset for oss sa vi forstar inte. Inte ens folk som varit stationerade har i over 1 ar forstar riktigt vad allt handlar om. Idag kollade vi bland annat pa nedbranda Serbiska byar och en vacker dal. Jag vill papeka att det ar kallt har. En chock mot mitt Svensk/Australiska/Thailandska hjarta. Om en vecka sitter jag i trygga Halmstad och varmer tarna!


Vad har jag lart mig idag? Bessim ar ett as.

Dock var det den skottlosning inatt bara nagra hundra meter harifran som jag inte hade en aning om. Det ar inte sa lugnt iaf. Jag vagrar inse att detta ska vara det avslutande inlagget. Det kommer snart, Ta med Nasdukar for det kommer bli ledsamt.

Puss Sverige!