Coledale

Nu är det nästan exakt 7 timmar tills Marks pappa står utanför med bilen och ska hämta upp mig här på Hagalundsvägen. Vi har alla packat våra väskor och det var tur att vi har så stora, för det blev mycket packning. Man säger innan att man ska ha så lite som möjligt, men det är väldigt svårt att uppnå. Rickards vägde ca 15 kg med handbagage + väskan. Tror mitt väger ungefär lika mycket.

Tidigare idag slog resfebern mig som ett slag i magen. Jag har inte kunnat sitta still på hela dagen och jag har sagt hejdå till ytterliggare några personer. Det är lite sorgligt men spännande.

Ett bra ord: överväldigande.

Tveksamt om någon av oss får någon sömn i sig inatt. Hur ska man kunna sova när vi ska åka till andra sidan jorden imorgon och vara borta från allt man kallar hem i x antal månader?

Men det ska bli riktigt jävla underbart!

PS: Kommer sakna dig Tobey, men vi ses snart i Bangkok