Coledale

Vaknat hyfsat tidigt för att åka runt halva Kosovo för att lämna och plocka upp pappas arbetskamrater för att tillslut hinna med mitt 15.00 flyg till London. Checkar in baggaget och stirrar lite på TV skärmen som säger att planet är lite försenat. Visst det får det vara, min magkänsla säger att det e lugnt, varför skulle planet bli Cancelled? Jag tar min söta lilla väska och går mot gaterna och blir visiterad och får ta av mig skorna och bälte så jag nästan tappar byxorna vid röntgen maskinerna. Kul. Efter det bar det av mot den lilla baren i mitten av hallen och jag tar en god redbull. Detta skulle visa sig vara det enda ljuset denna dag. Jag sätter mig ner och väntar på Boarding. Men nej. De ropar i högtalarna att planet är Cancelled precis som två andra plan på grund av dåligt väder. Jaha, jag ansluter mig till tre förbannade brittiska elitsoldater och svär med dom lite och försöker lurigt få ut information om vad som händer här näst utan att verka vara en bortappad svensk liten pojk som nyss tagit ett stort steg ut i världen. För det är jag inte. Ytterligare lite information brakar ut i högtalarna som säger att vi ska ta en buss till ankomst hallen för att få igen vårat incheckade baggage. Det roliga med det var att jag fick nya stämplar i passet :) Nu har jag enligt pappret varit i Kosovo två gånger. Sedan bar det av mot British Airways kontoret för att omboka biljetten. Det var lättare sagt en gjort eftersom alla irriterade passagerare gjorde samma sak och de är fanemig grymma på att tränga sig. Lillrickard kom fram tills det var 2 personer framför sen rörde sig inte kön mer på 15 min så jag gav upp. Gick istället till en betaltelefon och ringde pappa som precis hade tagit sig hem igenom snöstormen och satt sig vid datorn och ber snällt och uppgivet att han ska hämta mig igen. Vädret har nu blivit ännu sämre och jag blir sittandes i terminalen i över 2 och en halv timme. Det var inte en helt olik känsla än den Tom Hanks får i The Terminal. Flygplatsen stängde och jag får hålla upp benen när en golvputsare drar förbi. Efter en kaffe sticker jag tillbaka till BA kontoret i förhoppningar om att det är minde folk. Det var i princip bara jag och en Dansk militär officer kvar. Jag försöker förgjäves boka in ett flyg till Köpenhamn inom de närmsta 24 timmarna, jag tillochmed försöker muta mig till ett Privat Jet eftersom det är min födelsedag. Hon försöker så gott hon kan men det går inte vägen. Tidigaste flyget till Köpenhamn går på söndagen så tack vare SNÖ, missar jag mitt och Tobbes Födelsedagsparty den här lördagen. Det är vad man vill.

Förstår ni min poäng?

Det är positivt att jag får träffa pappa lite till, det är ju inte varje dag när han bor här nere. Så imorgon ska vi på en välgörenhetsmiddag och jag ska låtsas att den bara är för mig.  Nu sitter jag och lyssnar på Forever young och tänker tillbaka på den gamla goda tiden när man var tonåring :(
En sak till som är jätte rolig är de kontinuerliga strömavbrott så man inte ser ett skit i lägenheten. Det är kul.

Ha det så kul på årets bästa dag. Så anländer jag förhoppningsvis till Halmstad på Söndags kväll. Men vem vet. Kanske blir kvar här resten av livet om inte vädret blir bättre. Ciao!

Första kvällen i Kosovo så var det inflyttningsfest hos en av pappas kollegor. Vi gick genom Istog (byn vi bor i) till ett hus vilket enligt pappa bara skulle ta 5 min. Det tog ungefär 25 min. Men vi kom fram och gjorde oss hemmastadda och det bjöds på chips och nachos. De här skålarna stod framför oss så det var inte konstigt varför de tog slut snabbt som attan. Vi drack lite öl och babblade på. Det var en fin blandning på Danskar, Svenskar, Rumäner, Bulgarer, Finnar och Kroater. Efter ett antal öl gick vi hemmåt och latade oss för att invänta morgondagen.

När vi vaknat stegade vi ut och åkte till den Danska Campen uppe vid oroliga Mitrovica för att käka Brunch. Det liknade ett jätte julbord utan julstämning med massa militärer. Typ. Maten var iaf utsökt och så fick man äta hur mycket man ville. Detta gjorde att jag kom in i den välkända matkoman och hade problem att röra mig resten av dagen. Vi fortsatte vidare till Film City utanför Pristina som skulle vara något av ett shopping område. Bredvid Shopping området låg en stor militärbas som kallades för KFOR Hill. Det sprang runt militärer från alla länder däribland kaxiga Amerikanare med sina M16 på ryggen. Kosovo Albanerna älskar tydligen Amerikanerna. 

Efter det här tog vi en snabbtur genom huvudstaden Pristina för att sedan bege oss hem igen. Nu har jag lärt mig mycket om det här landet och mycket om kriget. Det är ändå svårt att förstå. Sen dess har det inte hänt mycket, snurrat runt i Pec och handlat skosingar och taxfree kallingar. Nu är det snart dags för mat på någon restaurang här nere i Istog. 

En rolig grej: På svenska campen källsortera de plast och skräp för sig. Och när sopbilen (som egentligen är en häst och vagn) kommer så blandar de alla sopor och dumpar det 200 m från Campen i diket längs vägen. Det går bra att hålla Kosovo rent.

Imorgon blir det ultimat latning i lägenheten medan farsgubben arbetar så jag kan äta. Adios!

Nu ar jag (Rickard) framme pa Khaosan Rd och har lamnat Vietnam bakom mig. Det har varit en riktigt spannande upplevelse och jag har lart mig mycket om Vietnam Kriget. Igar var det dags for ett besok vid Cu Chi tunnlarna en bit utanfor staden. Bitte och Linn kom till mitt hotell och vi gick ivag och at frukost tillsammans, sedan bar det ivag i en taxi till tunnlarna som vi hort sa mycket om. Vi betalde intradet och slank in, utan att veta om vi skulle ha guide eller inte guide, vart vi skulle ga och inte ga. Men allt loste sig utan problem och vi fick en liten grupp pa nagra amerikanare och en sot liten Vietnames som skulle guida oss. Det var bra att han kunde hyfsad engelska och kunde beratta lite om historian och de olika platserna. Allt var riktigt intressant.

Sedan bar det hem for att vila upp krafterna for ytterligare en middag tillsammans. Det blev middag pa floden. Vi gick ner till Saigon River och satte oss pa en 3 vaningsbat och bestallde in mat. Efter ett tag borjade batarna runt om oss rora pa sig och vi borjade undra vad som hander. Ratt som det var kastade var bat ocksa loss och tuffade ut i kanalen. Det har var vi inte med pa, vi maste sett valdigt chockade ut dar pa ovre dack. Vi hade ingen aning om hur lange baten skulle vara ute eller om man behovde biljett. Men vi lugnade ner oss och bestallde in dessert och ratt som det var, sa var vi tillbaka pa samma stalle som vi borjade. Det var en lyckad middag och hela dagen var perfekt.

När jag vaknade på lördagen så hade jag drömt om paraplyer och insulin. Jag tog mina tillhörigheter och började gå mot mat. Jag kom ner till receptionen och insåg att det hade regnat lite. Eller ganska mycket, det var kaos översvämning utanför. Jag blev helt enkelt tvungen att gå upp och byta om till shorts och flipflops. Det var riktigt kul att se en KFC utkörningsgubbe fastna i den djupaste delen av hela gatan. Skadeglädje är den bästa.

Bitte och Linn hade samma dag kommit till Ho Chi Minh och jag tog min chans att slippa var ensam så vi åt middag tillsammans. Jag åt Grilled Beef Saigon Style. Ingen aning om vad det var, Men det var iaf gott som satan och pyttelitet. Två små ynkliga spett! Aja jag överlevde och vi gick mot efterrätt. Vi traskade in på en Italiensk Pizzeria som hade graciösa desserter. Vi beställde in Choklad Mousse, Glass och Skumpa. Det är kul att leka överklassen. Linn och Bitte förklarade vad valutan var värd och jag blev positivt överraskad. Det är billigare än i Thailand. Efter vårt mat festande var det dags att dra sig tillbaka till rummet för att sova. Dagen efter var det nämligen dags för Krigsförbrytelsemuseum.

Klockan slog 10 och det var dags att vakna. Klockan 11 var jag utanför flickornas hotellrum och där satt dom. Jag var bara EN minut sen. Men fint folk kommer sent så är det bara. Vi åt frukost och började gå mot Museumet eftersom de hade lunchstängt och öppnade inte förrän 13.30 igen. Vi tänkte att vi skulle besöka ett shoppingcenter så länge och gick mot en stor byggnad. Det visade sig vara ett stort fitness center och vi fick några roliga blickar innan han vietnamesen förklarade vägen till nästa shoppingcenter. Efter att ha snurrat runt i Saigon ett tag slog klockan halv två och vi tog taxi till Museumet. Det kostade 15 000 Dong att gå in vilket är ungefär 7.50 Kr. Dyrt. På innergården stod det flera pansarvagnar, flygplan, helikoptrar, Bulldozrar och bara gud vet vad. Vi började rundan och vi blev klara bara några minuter innan stängning.

Utställningen var om ameranernas övervåld mot det Vietnamesiska folket. Totalt dog ca 3 miljoner Vietnameser varav 2 miljoner var civila. Det dog drygt 52 000 Amerikaner men ca 70 000 beräknas ha tagit självmord efter kriget. Det var fullproppat med fakta och det var riktigt intressant. Ett måste om man befinner sig i staden. Synd bara att det inte fanns AC. Det var kokhett.

Amerikanerna knuffar ut en Vietnames levande ifrån helikoptern.

En galen amerikan håller i resterna av en Vietnames. De sköt ihjäl honom med granatkastare.

Svenskar protesterar mot Vietnam kriget och USA.

De sista Amerikanska styrkorna flyr Saigon när Nordvietnameserna invaderar staden.

Efter denna partysänkare stack vi till Binh Soup Shop och åt soppa. Det var inte så gott som jag hade hoppats på men det var kul att besöka det eftersom Vietcong infiltrerade detta matställe och hade det som högkvarter under kriget. Många Amerikaner åt här utan att ha en aning om att det var fienden som serverade dem.

Nu var det hemgång som gällde. Eftersom att ingen taxichaufför vet vart mitt hotell är så får de skjutsa mig till lyxhotellet Sheraton. det är roligt när alla tror att man är äckligt rik och öppnar dörrar och sånt. Tack vare det kände jag mig tvungen att gå in på hotellet. Jag tog en snabbtur och besökte deras toaletter. Efter det här flydde jag ut ur rikemanns världen och till mitt eget hotell över gatan.

Vi fräschade upp oss och träffades igen vid 8 för att ta en matbit. Efter maten tänkte vi gå på bio men den sista föreställningen hade redan varit så vi köpte biljetter till dagensföreställning. Vi kände inte riktigt för att gå och lägga oss än så vi tog en taxi till Sheraton hotell och lekte överklass igen. Vi satte och i deras Lobby som var hur lyxig som helst och beställde in lyxdessert och dricka. Jag var dum nog och tog en Jack Daniels bara för att jag ville vara manlig. Den smakade skit. Men men, man lever bara en gång. När vi hade jäst i fotöljerna ett tag så stack vi hem till våra rum för att ladda krafterna.

Eftersom det tydligen var internationella kvinnodagen igår kände jag mig tvungen att köpa rosor till Flickorna.

- Litet inlägg.

I gar kvall runt 6 tiden bestamde vi oss for att lamna Phuket, Patong. Det skulle bli daligt vader och club lime lockade inte. Sa vi tog en taxi till Phukets flygplats och tog forsta planet till Bangkok. Biljetten kostade 2090 bath. Godkant.
Fran Bangkoks flygplats akte vi taxi till Kohsanroad som kordes av en thailansk kvinna som vi alla tyckte hade nagot sexigt over sig. Det var en speciell kansla over att komma tillbaka till Kohsanroad. Det var dock lite jobbigt att springa omkring och hitta bra boende med en massa packning och en massa fula manniskor overallt, klockan var runt 1 nattetid.

Idag besokte vi Thailands storsta market. Det var haftigt. Runt 9000 stand pa en javligt liten yta. Javla massa manniskor och vi tappade bort oss. Vi inskaffade oss dock en del fina grejer.

      

Ikvall ska vi festa pa Kohsanroad.

Grymt inlagg

Imorse vid 5 tiden (ar inte saker, vi var riktigt trotta) sa Rickard helt plotsligt hejda till oss andra tre. Vi fattade inte vad som hande men svarade hejda tillbaka. Sen nar vi vaknade nagra timmar senare insag vi att vi hade forlorat en van. Han hade gett sig ut pa en loner-resa till huvudstaden i Vietnam, Ho Chi Minh. Vi ar lite oroliga for honom, men han klarar sig nog.

Efter det sag vi aterigen att det var stekvader. Och da menar vi stekvader. Knappt nagra moln overhuvudtaget och en valdigt stark sol. Som vanligt flog vi upp, packade vaskan och var 40 minuter senare nere vid en ny strand, Karon Beach. Den var finare an Patong. Lang, bred och finkornig med harligt turkost vatten. Dar spenderade vi over 4 timmar. Vi lekte i vagorna, jobbade pa brannan och kastade boll. Mot slutet kande vi att det blev for mycket och vi avbrot stekningen lite tidigare an vi hade velat gora.

Nu i efterhand nar det ar kvall kan man se hur vi alla har brannt oss i ansiktet och pa lite smastallen har och var. Det gillar vi skarpt. Hoppas bara det hinner lagga sig innan morgondagen, for det nalkas fint vader igen.

---

Efter att vi duschat av oss och sovit ca 2 timmar drog Niclas och Tobbe (Mark kom lite senare) ut for att ata stark mat. Vi siktade in oss pa Red Curry (den starkaste av de tre curryna). Vi har forsokt tva ganger innan att fa riktigt stark curry, men thailandarna har bara gett oss Bamsecurry. Tredje gangen gillt gick det dock bra. Det var starkt. Chicken in red curry sauce with steamed rice. Det ar nice (ha-ha).

---

Om en vecka ar vi hemma. Det ar massa blandade kanslor infor hemresan. Nar vi tanker pa vadret och alla vinterklader man maste ha pa sig ryser vi av tanken. Vi minns inte senast vi hade skor eller langarmat pa oss. Vi ber till guden Apollo om varme i Sverige lagom tills vi kommer hem.

Imorgon forsvinner Rickard till Vietnam for att tillbringa nagra dagar dar, men det ar lugnt for vi kommer aterforenas igen i Bangkok den 11 mars. For att fira det har hade vi en liten avskedsmiddag pa ett Thai hak och sedan stack vi ivag till en skandinavisk bar/Diskotek som vi blivit uppraggade till nere pa stranden. Vi fick betala 800 Baht var for att fa oppen bar i 3 timmar. Rickard avstod pga av allt socker i drinkarna och kopte enbart ol istallet. Det var dags att visa att det lonar sig inte med oppen bar sa lange nar sadana Vikingar som oss kommer och tar for sig. Vi bankrade ner oss vid baren och bestallde in drink efter drink. Och vi kan lugnt saga att vi tjanade pa den har dealen. Efter att ha utnyttjat erbjudandet till fullo sa dansade vi lite och hangde med pa annu mer fest pa Grabbarna Grus. Det var precis samma folk och samma bartender men en ny lokal. Manniskorna var harliga och atmosfaren underbar. Det spelades nastan bara Svenska latar och vi skralade med till varje ton. Tillslut blev det lite for mycket for Viking Mark och han ville hem. Tobbe och Mark stack hem till lugnet pa rummet och Rickard och Niclas festade vidare in pa smatimmarna. Som efterfest badade vi i havet och tittade pa nar planktonen glanste.

Det var en lyckad kvall och det kan ha varit den sista Fest kvallen pa den har resan med hela ganget, Vi har ju fortfarande 1 natt i Bangkok tillsammans sa man ska ju aldrig saga aldrig. Vi haller tummarna for battre vader nu i slutskedet av resan!

Igar skulle vi som sagt hinka i oss lite Chang. Det gick bra. Vi borjade med att dricka Chang till maten pa ett thaihak. Sen stack vi till 7eleven (aven kannt som sleven) och inforskaffade oss mer Chang. Eftersom vi har kylskap kan vi nu kopa med oss manga ol utan att behova dricka det varmt. Det var nice. Dock borjade det sporegna varre an nagonsin och det kan ha varit en partysankare om man ar en bamseklubbare. Som ni kanske vet vid detta laget ar vi inte det. Tobbe agerade snabbt och roffade at sig 2 paraplyn fran receptionen. Efter ett tags olspel hade vi hallt i oss nagra ol var och vi var nu redo for att dra oss. Tyvarr ville inte Ricki C hanga med, sa det blev bara 3 av 4. Vi tog pa oss Muay Thai shorts och begav oss ut pa stan mot ett bowlingstalle. Efter ett tags letande hittade vi antligen stallet men det var inte billigt. Sa vi tog det sakra kortet och drog till ett annat bowlingstalle (pa vagen stotte vi pa en limo-tuktuk, se bild nedan) som vi hade kollat upp tidigare pa dagen. Dar bowlade vi och drack mer ol. Det var riktigt trevligt. Det tog ocksa langre tid an vi trodde och efter bowlingen bestamde vi oss for att ta lite fyllemat pa donkan och sen dra hemat.