Kanchanaburi
Vi vaknade som sagt bara nagra timmar efter att vi somnat pa hotellet och steg upp for att fa en titt pa stan och fundera ut over hur vi skulle hitta till Tigertemplet. Vi gick langs huvudvagen och stannade till pa nagra stallen for att ata billig thai mat och dricka lite kallt kaffe. Tillslut kom vi fram till en stor kyrkogard dar det visade sig att valdigt manga Britter, Australiensare och Hollandare lag begravda. Det var en mycket historia om den har staden som vi inte haft den blekaste aning om, och nu var det dags att utforska den.
Vi tog oss till Death Railway Museum som lag precis bredvid kyrkogarden for att fa lite input om vad fan alla manniskor hade dott av. Museumet var fullspackat med all den informationen man kunde tanka sig vilja ha av handelsen och lite till.
Sammanfattning:
Japanerna fick for sig att under andra varldskriget bygga en 40 mil jarnvag mellan Kanchanaburi och Burma, och vad var da den basta arbetskraften? Jo tillfangatagna krigsfangar och civila thailandare. De tvingades arbeta under extrema forhallanden och det dog en javla massa. varje brada pa jarnvagen star for en dod manniska.
Hursomhelst var det en spannande och rorande historia som satte sina spar. Vi hade absolut ingen aning om vad som hade hant i de har trakterna.
Efter museum visiten var det dags att ata mat. Vi hade spanat in lite pasta pa hornet av gatan men drog vidare for att ta ut pengar. Da traffade vi en Thailandsk kvinna som kunde 5 sprak flytande och av ett av dem var sjalvklart svenska.
Dagen efter blev fullbokad med Elefantridning, Vattenfalls badning och Tigertempel med egen taxi chauffor.
Hon berattade for oss att det hotellet vi bodde pa var ett sant dasigt hotell som killar tog in pa for att ha roligt med kvinnor i nagra timmar. Vi lag och var vettskramda hela natten eftersom vi hade missuppfattat vad hon sa och trodde att hotell managern skulle slappa in 3 thai kvinnor till oss och krava betalning. 
