Coledale

Vaknat hyfsat tidigt för att åka runt halva Kosovo för att lämna och plocka upp pappas arbetskamrater för att tillslut hinna med mitt 15.00 flyg till London. Checkar in baggaget och stirrar lite på TV skärmen som säger att planet är lite försenat. Visst det får det vara, min magkänsla säger att det e lugnt, varför skulle planet bli Cancelled? Jag tar min söta lilla väska och går mot gaterna och blir visiterad och får ta av mig skorna och bälte så jag nästan tappar byxorna vid röntgen maskinerna. Kul. Efter det bar det av mot den lilla baren i mitten av hallen och jag tar en god redbull. Detta skulle visa sig vara det enda ljuset denna dag. Jag sätter mig ner och väntar på Boarding. Men nej. De ropar i högtalarna att planet är Cancelled precis som två andra plan på grund av dåligt väder. Jaha, jag ansluter mig till tre förbannade brittiska elitsoldater och svär med dom lite och försöker lurigt få ut information om vad som händer här näst utan att verka vara en bortappad svensk liten pojk som nyss tagit ett stort steg ut i världen. För det är jag inte. Ytterligare lite information brakar ut i högtalarna som säger att vi ska ta en buss till ankomst hallen för att få igen vårat incheckade baggage. Det roliga med det var att jag fick nya stämplar i passet :) Nu har jag enligt pappret varit i Kosovo två gånger. Sedan bar det av mot British Airways kontoret för att omboka biljetten. Det var lättare sagt en gjort eftersom alla irriterade passagerare gjorde samma sak och de är fanemig grymma på att tränga sig. Lillrickard kom fram tills det var 2 personer framför sen rörde sig inte kön mer på 15 min så jag gav upp. Gick istället till en betaltelefon och ringde pappa som precis hade tagit sig hem igenom snöstormen och satt sig vid datorn och ber snällt och uppgivet att han ska hämta mig igen. Vädret har nu blivit ännu sämre och jag blir sittandes i terminalen i över 2 och en halv timme. Det var inte en helt olik känsla än den Tom Hanks får i The Terminal. Flygplatsen stängde och jag får hålla upp benen när en golvputsare drar förbi. Efter en kaffe sticker jag tillbaka till BA kontoret i förhoppningar om att det är minde folk. Det var i princip bara jag och en Dansk militär officer kvar. Jag försöker förgjäves boka in ett flyg till Köpenhamn inom de närmsta 24 timmarna, jag tillochmed försöker muta mig till ett Privat Jet eftersom det är min födelsedag. Hon försöker så gott hon kan men det går inte vägen. Tidigaste flyget till Köpenhamn går på söndagen så tack vare SNÖ, missar jag mitt och Tobbes Födelsedagsparty den här lördagen. Det är vad man vill.

Tillslut sitter jag iaf i bilen och är nu på väg hem till Istog. Jag trodde det jobbiga var över men ICKE. Snöstormen blev bara värre och värre och vi bevittnade en hel del dikeskörningar och lite småkrockar. Jag var som en igel på inspelningsknappen på kameran. Som tur var hade vi en stor fyrhjulsdriven bil med Vinsch så jag kände mig rätt trygg. Vi blev fast i köer över ett litet berg i flera tilmmar där lastbilar slirat över på motsatt körriktning och på så sätt blockerar hela vägen. Det var Kaos. Nu är min energi för dålig för att rabbla vidare om hemvägen men det kan som sagt förkortas med K-A-O-S. Nu är jag framme och sitter och inväntar 20 år på denna jord.

Det är positivt att jag får träffa pappa lite till, det är ju inte varje dag när han bor här nere. Så imorgon ska vi på en välgörenhetsmiddag och jag ska låtsas att den bara är för mig.  Nu sitter jag och lyssnar på Forever young och tänker tillbaka på den gamla goda tiden när man var tonåring :(
En sak till som är jätte rolig är de kontinuerliga strömavbrott så man inte ser ett skit i lägenheten. Det är kul.

Ha det så kul på årets bästa dag. Så anländer jag förhoppningsvis till Halmstad på Söndags kväll. Men vem vet. Kanske blir kvar här resten av livet om inte vädret blir bättre. Ciao!