Coledale

Första kvällen i Kosovo så var det inflyttningsfest hos en av pappas kollegor. Vi gick genom Istog (byn vi bor i) till ett hus vilket enligt pappa bara skulle ta 5 min. Det tog ungefär 25 min. Men vi kom fram och gjorde oss hemmastadda och det bjöds på chips och nachos. De här skålarna stod framför oss så det var inte konstigt varför de tog slut snabbt som attan. Vi drack lite öl och babblade på. Det var en fin blandning på Danskar, Svenskar, Rumäner, Bulgarer, Finnar och Kroater. Efter ett antal öl gick vi hemmåt och latade oss för att invänta morgondagen.

När vi vaknat stegade vi ut och åkte till den Danska Campen uppe vid oroliga Mitrovica för att käka Brunch. Det liknade ett jätte julbord utan julstämning med massa militärer. Typ. Maten var iaf utsökt och så fick man äta hur mycket man ville. Detta gjorde att jag kom in i den välkända matkoman och hade problem att röra mig resten av dagen. Vi fortsatte vidare till Film City utanför Pristina som skulle vara något av ett shopping område. Bredvid Shopping området låg en stor militärbas som kallades för KFOR Hill. Det sprang runt militärer från alla länder däribland kaxiga Amerikanare med sina M16 på ryggen. Kosovo Albanerna älskar tydligen Amerikanerna. 

Efter det här tog vi en snabbtur genom huvudstaden Pristina för att sedan bege oss hem igen. Nu har jag lärt mig mycket om det här landet och mycket om kriget. Det är ändå svårt att förstå. Sen dess har det inte hänt mycket, snurrat runt i Pec och handlat skosingar och taxfree kallingar. Nu är det snart dags för mat på någon restaurang här nere i Istog. 

En rolig grej: På svenska campen källsortera de plast och skräp för sig. Och när sopbilen (som egentligen är en häst och vagn) kommer så blandar de alla sopor och dumpar det 200 m från Campen i diket längs vägen. Det går bra att hålla Kosovo rent.

Imorgon blir det ultimat latning i lägenheten medan farsgubben arbetar så jag kan äta. Adios!